pensionar vid 23?
hej. angelica har igen.
klockan ar 8 och vi har redan hunnit lyssna pa lite ljudbok, dricka te, sandra har badat(!), vi har kakat den underbara frukosten och nu har vi suttit pa internet i en timme ungefar. .
tva dagar i rad har vi vaknat pigga som aldrig forr klockan fem pa morgonen. klockan FEM!!! tror aldrig att det har skett forut och antar att det inte kommer ske alltfor manga ganger till heller. men det ar faktiskt ratt trevligt att for en gangs skull inte tvinga sig upp nangang framat eftermiddagen och fortfarande kanna att man hade kunnat sova minst tre timmar till. vi hann med hur mycket som helst igar kandes det som. nar klockan sen borjade narma sig 21 kande vi dock hur det borjade grusa sig i ogonen och 21.30 sov vi som sma barn.
jag hade ingen aning om att denna resa skulle forvandla oss till pensionarer men det verkar tyvarr vara dagens sanning. far se om det andras allteftersom destinationerna och folket andras. annars ar det val bara att acceptera att aven vi borjar bli gamla. :)
igar efter att ha legat nan timme vid poolen sa gick vi ut for att kolla in stan. eller egentligen mest ett kopcenter eftersom shoppingsuget tydligen har foljt med oss hit aven om vi vet att det inte finns en chans att vi orkar bara ett enda kilo till i vara ryggsackar. att det skulle vara sa jobbigt att bara en ryggsack kunde jag aldrig tanka mig.
i alla fall sa rakade vi forst hamna i varldens storsta elektronikcenter. det var ca 8 vaningar och asiater overallt. hade tankt ta ett kort for att kunna lagga in har men vi blev sa radda for alla blickar pa oss, de enda inte-asiatiska-personerna pa hela stallet, sa vi la all energi pa att hitta ut ur labyrinten istallet.
tillslut hittade vi ett stalle med massvis av kladaffarer och annat spannande. vi markte dock fort att var man an gick sa hade man en svans efter sig. svansen sa aldrig nagot men stod hela tiden ca tva millimeter bakom, redo att kunna hjalpa till sa fort man sag lite fragande ut. aven det var lite laskigt sa vi gav upp utan ett enda fynd mer an ett par halvfula jeansshorts som jag har kande att jag kommer behova denna resa och istallet lurade sandra med mig att gora manikyr. sa nu sitter jag har med alldeles for langa naglar och svar for mig sjalv varje gang jag ska trycka ner en tangent och naglarna trycker ner tre andra pa samma gang. jag ger mig ungefar en dag till innan jag sitter med nagelsaxen i hogsta hugg och aterstaller naglarna till det otroligt fina skick som dom alltid brukar vara i. da ar allt i sin ordning igen och jag kan sluta leka finare an jag ar.
idag ska vi och kolla pa utsikten fran nan hog byggnad har. sandra vill fota allt hon ser sa vi later henne hallas tillsvidare. :)
jag kan verkligen inte halla mina inlagg korta. far forsoka skarpa mig pa den fronten.
nu ger jag mig iallafall. maste upp pa rummet och smorja in mig med sollotion sa jag ar redo for poolen sa fort solen behagar titta fram.
puss och kram. ta hand om er dar hemma!
klockan ar 8 och vi har redan hunnit lyssna pa lite ljudbok, dricka te, sandra har badat(!), vi har kakat den underbara frukosten och nu har vi suttit pa internet i en timme ungefar. .
tva dagar i rad har vi vaknat pigga som aldrig forr klockan fem pa morgonen. klockan FEM!!! tror aldrig att det har skett forut och antar att det inte kommer ske alltfor manga ganger till heller. men det ar faktiskt ratt trevligt att for en gangs skull inte tvinga sig upp nangang framat eftermiddagen och fortfarande kanna att man hade kunnat sova minst tre timmar till. vi hann med hur mycket som helst igar kandes det som. nar klockan sen borjade narma sig 21 kande vi dock hur det borjade grusa sig i ogonen och 21.30 sov vi som sma barn.
jag hade ingen aning om att denna resa skulle forvandla oss till pensionarer men det verkar tyvarr vara dagens sanning. far se om det andras allteftersom destinationerna och folket andras. annars ar det val bara att acceptera att aven vi borjar bli gamla. :)
igar efter att ha legat nan timme vid poolen sa gick vi ut for att kolla in stan. eller egentligen mest ett kopcenter eftersom shoppingsuget tydligen har foljt med oss hit aven om vi vet att det inte finns en chans att vi orkar bara ett enda kilo till i vara ryggsackar. att det skulle vara sa jobbigt att bara en ryggsack kunde jag aldrig tanka mig.
i alla fall sa rakade vi forst hamna i varldens storsta elektronikcenter. det var ca 8 vaningar och asiater overallt. hade tankt ta ett kort for att kunna lagga in har men vi blev sa radda for alla blickar pa oss, de enda inte-asiatiska-personerna pa hela stallet, sa vi la all energi pa att hitta ut ur labyrinten istallet.
tillslut hittade vi ett stalle med massvis av kladaffarer och annat spannande. vi markte dock fort att var man an gick sa hade man en svans efter sig. svansen sa aldrig nagot men stod hela tiden ca tva millimeter bakom, redo att kunna hjalpa till sa fort man sag lite fragande ut. aven det var lite laskigt sa vi gav upp utan ett enda fynd mer an ett par halvfula jeansshorts som jag har kande att jag kommer behova denna resa och istallet lurade sandra med mig att gora manikyr. sa nu sitter jag har med alldeles for langa naglar och svar for mig sjalv varje gang jag ska trycka ner en tangent och naglarna trycker ner tre andra pa samma gang. jag ger mig ungefar en dag till innan jag sitter med nagelsaxen i hogsta hugg och aterstaller naglarna till det otroligt fina skick som dom alltid brukar vara i. da ar allt i sin ordning igen och jag kan sluta leka finare an jag ar.
idag ska vi och kolla pa utsikten fran nan hog byggnad har. sandra vill fota allt hon ser sa vi later henne hallas tillsvidare. :)
jag kan verkligen inte halla mina inlagg korta. far forsoka skarpa mig pa den fronten.
nu ger jag mig iallafall. maste upp pa rummet och smorja in mig med sollotion sa jag ar redo for poolen sa fort solen behagar titta fram.
puss och kram. ta hand om er dar hemma!
Kommentarer
Trackback
